بازشناسی هنر اعتراضی جوانان جنبش زن، زندگی، آزادی از زبان هنری آزاد لرکی و مریم رمضانی گیوی

مصاحبه مینو همتی با آزاد لرکی پیرامون نمایش "دیوار نوشته ها" در شهر گوتنبرگ سوئد

Mino Hemmati's interview with Azad Larki about the "Writings on the Wall" show in Gothenburg, Sweden

English transcript of interview with Azad:

Mino Hemati: In tonight's program we will speak to a young artist about his artistry. Hi Azad, welcome to the Rahai Zan program! Azad Larki: Hi, thank you so much. Mino Hemati: Azad, tell us about yourself and your activities. Azad Larki: My name is Azad Larki, born on 4th April 2001 in Karaj. When I was 17, my family and I had to leave my home country and move to Sweden. Here I realized quite quickly that I now have freedom of speech, something I did not have in my former homeland. I chose to use that opportunity to tell my story, given my background of having fled a dictatorial country. So I started getting involved in the culture and started posting on social media about the situation in Iran and other topics that I was interested in, like migration issues. Now I'm studying to become a cultural project manager at a YH training in Gothenburg. Mino Hemati: So you graduated in Sweden, right? Azad Larki: No, I was living in Iran and I had quite a short time left to finish high school. But when we had to move to Sweden, I had to study for another two years to be able to supplement my grades. These two years helped me learn the language, find my place in society and start getting involved in the culture instead of continuing what I studied in Iran, like math and physics in high school. Mino Hemati: You had to leave Iran, so that was understandable. So you live in Sweden, but you choose to do a project about Iran and about a very specific aspect - graffiti and resistance in Iran? Azad Larki: I believe that this protest in Iran is itself art, while at the same time it is a necessary form of expression to achieve freedom. I think it is worth going down to the individual level and seeing how each individual thinks and how they reflect themselves on the walls. It is really brave to write graffiti considering that it puts their lives in danger when they go out into the streets and write slogans against the dictatorial regime that oppresses all citizens. People walking and protesting in the streets and risking their lives. The goal is to make their voices heard in a much more personal way than news can convey. Give viewers the experience of being born in Iran, especially if you are a woman, where you are told how to dress and your basic rights are taken away from you from an early age. Most people in Swedish society have not experienced such oppression. Another reason why I am doing this project is that I have only been in Sweden for four years and most of my friends are still in Iran. I want to be a part of this revolution and I hope to help in some way. I cannot work on anything else while this revolution is going on, I do not allow myself to work on anything that is not relevant to me and my background. Mino Hemati: Why did you choose the name "The Writings on the Wall"? Azad Larki: "The Writings on the Wall" is about a story from the Old Testament where there was a king who was quite dictatorial and had many slaves. One night, at one of his parties, an invisible hand appeared and wrote something on the walls. When someone helped him translate the text, it read "mene mene tekel u farsin", meaning your days are numbered and you will be killed by the Persians tonight. There has been an English proverb called "the writing on the wall", meaning that your days are numbered and the end is near. This is exactly what the Iranian people are saying to the dictatorship in Iran when they write things on the walls. Mino Hemati: What are your hopes for the future of Iran? Azad Larki: My first hope is that the current regime, the dictatorial regime, will fall and power will pass to the people. My second hope is that we can achieve an independent democracy. Personally, I dream of being able to return there one day where I can express myself freely and have the opinions I have without having to fear for my life.

//////////////////////////////////////////////// / På Svenska \ \\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\

Mino Hemati:I kvällens program är vi med en ung konstnär och pratar med honom, och ännu viktigare, pratar vi med honom om hans konstnärskap. Hej Azad, välkommen till Rahi Zan-programmet! Hej, tack så mycket. Azad, jag vill att du ska berätta om dig och dina aktiviteter. Azad Larki: Jag heter Azad Larki, född den 4:e april 2001 i Karaj. När jag var 17 år blev jag och min familj tvungna att lämna mitt hemland och flytta till Sverige. Här insåg jag ganska snabbt att jag nu har yttrandefrihet, något jag inte hade i mitt tidigare hemland. Jag valde att använda den möjligheten med tanke på min bakgrund, att jag hade flytt från ett diktatoriskt land och hade mycket att berätta. Så jag började engagera mig inom kultur och började förmedla situationen i Iran och andra ämnen som jag var intresserad av, som migrationsfrågor. Nu studerar jag till kulturprojektledare på en YH-utbildning i Göteborg. Mino Hemati: Så du tog studenten i Sverige, eller hur? Azad Larki: Nej, jag bodde i Iran så jag hade ganska kort tid kvar för att bli klar med gymnasiet, eller kanske mer. Men när vi blev tvungna att flytta till Sverige, var jag tvungen att plugga i ytterligare två år för att kunna komplettera mina betyg. Dessa två år hjälpte mig att lära mig språket, hitta min plats i samhället och börja engagera mig inom kultur istället för att fortsätta det jag pluggade i Iran, som matematik och fysik i gymnasiet. Mino Hemati: Ni var tvungna att lämna Iran, så det var förståeligt. Nästa fråga är att du bor väl i Sverige, men du valde att göra ett projekt om Iran och en mycket specifik aspekt - graffiti och motstånd mot Iran? Azad Larki: Jag anser att den här protesten i Iran i sig är konst samtidigt som den är en nödvändig uttrycksform för att uppnå frihet. Jag tänker att det är värt att gå ner på individnivån och se hur varje individ tänker och hur de reflekterar sig själva på väggarna. Det är verkligen modigt att skriva graffiti med tanke på att det sätter deras liv i fara när de går ut på gatorna och skriver slagord mot den diktatoriska regimen som förtrycker alla medborgare. Människor som går och protesterar på gatorna och riskerar sina liv. Målet är att göra deras röster hörda på ett mycket mer personligt sätt än nyheter kan förmedla. Ge tittarna upplevelsen av att vara födda i Iran, särskilt om man är kvinna, där man blir tillsagd hur man ska klä sig och ens grundläggande rättigheter tas ifrån en redan från tidig ålder. De flesta i svenska samhället har inte upplevt ett sådant förtryck. En annan anledning till att jag gör det här projektet är att jag bara har varit i Sverige i fyra år och de flesta av mina vänner är kvar i Iran. Jag vill vara en del av den här revolutionen och jag hoppas kunna hjälpa till på något sätt. Jag kan inte arbeta med något annat medan denna revolution pågår, jag tillåter mig inte att arbeta med något som inte är relevant för mig och min bakgrund. Mino Hemati: Varför valde du namnet "The Writings on the Wall" (Skrifterna på väggen)? Azad Larki: "The Writings on the Wall" handlar om en historia från Gamla testamentet där det fanns en kung som var ganska diktatorisk och hade många slavar. En kväll, på en av hans fester, dök en osynlig hand upp och skrev någonting på väggarna. När någon hjälpte honom att översätta texten stod det "mene mene tekel u farsin", vilket betyder att dina dagar är räknade och du kommer att bli dödad av perserna ikväll. Det har funnits ett engelskt ordspråk som heter "the writing on the wall", vilket betyder att dina dagar är räknade och att slutet är nära. Det är precis vad iranska folket säger till diktaturen i Iran när de skriver saker på väggarna. Mino Hemati: Vad är dina förhoppningar för framtiden i Iran? Azad Larki: Min första förhoppning är att den nuvarande regimen, den diktatoriska regimen, ska falla och makten ska övergå till folket. Min andra förhoppning är att vi kan uppnå en oberoende demokrati. För mig personligen drömmer jag om att kunna återvända dit en dag där jag kan uttrycka mig fritt och ha de åsikter jag har utan att behöva vara rädd för mitt liv.

نمایش "دیوار نوشته ها"

"Writings on the Wall"

مصاحبه مینو همتی با مریم رمضانی گیوی پیرامون گرافیکهای اعتراضی علیه اعدام

Mino Hemmati's interview with Maryam Ramezani Givi about protest graphics against executions in Iran.

گزارش تظاهرات کانون همبستگی با مبارزات مردم ایران و سخنان نسیم محمدی در محکومیت رژیم اسلامی در شهر گوتنبرگ سوئد

Report of the demonstration of the center of solidarity with the struggles of the Iranian people and the speech by Nasim Mohammadi in condemning the Islamic regime in the city of Gothenburg, Sweden.

Rahai Zan TV (Emancipation of Women TV, a weekly TV program broadcasting via satellite since October 2004 from Los Angeles, Channel One TV (in Farsi) to viewers in North America, Europe, Middle East and Far East. The program Centers on women's rights issues, in defense of defenseless victims of Islamic penal law, women condemned to stoning or other cruel punishment. Producer / Anchor: Mino Hemati